För några veckor sedan anordnade några chefredaktörer en namninsamling för att protestera mot att Eritrea fängslat David Isaak utan rättegång. Det var väl i och för sig ett lovvärt initiativ, men hur kommer det sig att inga svenska journalister eller chefredaktörer har protesterat mot att USA olagligt har fängslat hundratals människor på Guantanamo utan att ge dem en laglig rättegång? Och hur många människor sitter idag olagligt fängslade av amerikanerna på andra hemliga fängelser runt om i världen, i Egypten, Thailand, Polen, Uzbekistan och Afghanistan? Varför protesterar inte några journalister eller chefredaktörer mot detta? Hur ska någon kunna ta deras protester mot Eritrea på allvar när kanske tusentals sitter olagligt fängslade av USA? Det blir ju bara löjligt?

Vad är det som fattas hos svenska journalister? Är det journalistutbildningen det är fel på? Är det så att de som går på journalisthögskolan får lära sig skriva kåserier och notiser om kändisar och sedan råkar några hamna på utrikesavdelningarna av misstag? Hur kan det bli så tokigt? Och hur blir man sedan chefredaktör? Vad är det som är fel?

Minns ni u-båtsaffärerna på 80-talet? Hela mediesverige jagade sovjetiska u-båtar. Det visade sig vara minkar eller NATO ubåtar. Ingen ifrågasatte marinens stollerier, lögner och halvsanningar. Minns ni när USA gick in i Irak och störtade Saddam Hussein? Tidningarna och experterna i TV berättade för oss att Bush ville införa demokrati i mellanöstern. Hur i hela friden kunde någon tro att Bush ville införa demokrati i mellanöstern när minsta barnunge kunde se vilka diktaturstater han stödde? Det är alldeles åt skogen med utrikesrapporteringen i svenska medier. Den borde läggas ner så att mediefolket helt kunde koncentrera sig på vad de är bra på, bantningsmetoder och kändisreportage.

Ibland är det inte en fråga om att behöva spela lite dum för att verka normal.
Ibland måste man göra sig helt idiotisk.

Den grundläggande orsaken till konflikten mellan judar och araber beror på att judar uppfattar sig som judar och araber uppfattar sig som araber. Objektivt, biologiskt sett, existerar inte dessa skillnader. De dödar varandra därför de tror att de är olika och därför de tror att olika människor måste döda varandra.

Hemskheterna i Rwanda hade liknande orsaker. Där hade folk fått reda på att de tillhörde olika folkgrupper, att de var Hutu eller Tutsi och de trodde att det var sant. Men uppdelningen av befolkningen i Hutu och Tutsi gjordes av Belgarna när de hade makten i Rwanda. Definitionen av Tutsi var någon som ägde en ko eller mer.

Konflikterna och hemskheterna i forna Jugoslavien berodde också på att folk trodde att de var olika. Kroaterna är katoliker, serberna är grekiskt ortodoxa och många Bosnier är muslimer. Är det orsaken till att de började döda varandra? Var inte det lika galet som när fotbollshuliganer sparkar ihjäl varandra för att de håller på olika fotbollslag?

Konflikten på Irland mellan katoliker o protestanter hade samma orsak, liksom konflikten i dagens Irak mellan sunnimuslimer och shiamuslimer.

Kulturella skillnader är inte verkliga. De är inbillningar, föreställningar, tankekonstruktioner skapade av hjärnans förmåga att fantisera..

För tvåhundra år sedan var slavhandel en helt legitim sysselsättning. För hundra år sedan var det inte suspekt om någon hade rasistiska idéer. Idag anser folk i allmänhet att rasism och slaveri är avskyvärt. På samma sätt är det med kulturella skillnader. De bygger på otidsenliga inbillningar som måste överges eftersom de inte leder till annat än djävulskap.

Om hundra år kommer ingen att förstå varför vi fäste så stor vikt vid oväsentligheter.

P.S
Roten till Israel-Palestinakonflikten ligger alltså i att man skapade en judisk stat där det bodde människor som inte var judar. Stater måste naturligtvis vara sekulära, sedan kan människor få bekänna sig till vilka trosuppfattningar de vill och hålla på vilket fotbollslag de vill. Men att idag, efter 60 år, avskaffa den judiska staten Israel är ju inte praktiskt möjligt. Därför måste någon form av kompromiss komma till stånd. Varför inte ett riktigt stort skadestånd till palestinierna som skall utbetalas av det internationella samfundet och säkrade Palestinska gränser där inga illegala bosättningar kan etableras och inga olagliga murar uppföras?

Tänk om du fick för dig att du på allvar skulle försöka lära känna dig själv och så upptäckte du att du var en egoistisk och småborgerlig fjant.
Tänk om du upptäckte att terapin och meditationen bara var en löjlig lek för att göra dig märkvärdig inför dig själv. Skulle inte det kännas snopet?

Människor har I alla tider blivit besatta av fasansfulla idéer.

Under trettio och fyrtio talet var många européer besatta av nazismen. Idag vet alla hur mycket lidande och elände som det ledde fram till.

Under sjutton och artonhundratalet var européerna besatta av liknande tankar men de kallade dem inte Nazism. Kolonialisterna, slavhandlarna och slavägarna var djupt övertygade om att de tillhörde en överlägsen ras och kunde helt utan några samvetsbetänkligheter köpa barn billigt och tvinga dem att arbeta ihjäl sig i silvergruvor, kolgruvor och fabriker.

Idag är de rika och mäktiga och deras sympatisörer besatta av en lära som har fått namnet nyliberalism. (I USA finns också beteckningen nykonservativa för dem som ansluter sig till nyliberalismens idéer men lägger till lite religion och gammaldags maktdyrkan.) Nyliberalismen är egentligen en renässans för den klassiska liberalismen från sjuttonhundratalet där de viktigaste tankarna är att att människan är egoistisk av naturen och att marknaden måste få sköta sig själv utan att någon lägger sig i. Alla ska tävla mot alla. Resultatet ser vi idag. Tillverkningsindustrin flyttade sina fabriker till länder utan arbets eller miljölagstiftning. Förutom allt lidande och barnarbete i fabrikerna skapades en global miljökatastrof. Jordens atmosfär är nu bortom räddning och vi kan nu inte göra annat än vänta på undergången. (Men vi har ju förståss fått billiga elektroniska leksaker att fördriva tiden med och billiga kläder.)

Det är en mycket viktig uppgift för varje människa att frigöra sig från alla slags griller; idéer och ideologier, religiösa så väl som politiska. Det borde vi naturligtvis ha gjort för länge sedan och nu är det ju i och för sig för sent, men det finns fortfarande tid kvar att vakna upp i. Det finns tid kvar att vakna upp ur dimmorna, njuta av livet och ha lite kul. Det finns biljetter kvar. Är det inte fantastiskt?

Tänk dig en man som köpt en blufflägenhet på Teneriffa och ännu inte vet om att han har blivit grundlurad. Hur är det möjligt, tänker du när du småpratar med honom under en lunchrast, att människor fortfarande låter sig luras. Det har ju talats så mycket om skumraskaffärerna på Kanarieöarna i både tidningar och TV genom åren.

Nåväl, mannen är glad och till och med lite högfärdig. Frugan hans känner sig också bättre till mods. De har äntligen fått lite medvind.

Om du nu av någon besynnerlig anledning råkar veta att han har blivit lurad så uppstår flera frågor: Är det oetiskt att berätta för honom hur det ligger till? Är det inte bättre att låtsas som ingenting, tids nog kommer det ju ändå att gå upp för honom att han har blivit  blåst?  Hur tror du att han kommer att känna sig då? Är det inte fel att förstöra andra människors glädje genom att punktera deras illusioner? Den glädje som han känner just nu, är inte den trots allt äkta? Vad anser du?

En boskapshjord väller upp för trapporna en kall och blåsig måndagmorgon. Blickarna är vilda av panik, det ångar ur näsborrarna. Men var är kofösarna? Har de också internaliserats?

En riktigt elak och egoistisk gammal man kan vara helt övertygad om att han alltid har varit på tok för snäll. Osympatiska och högfärdiga människor kan tro att de är väluppfostrade och fina. Korkskallar känner sig också förståndiga. Det är så vi fungerar. Allt blir mycket lättare när man inte längre förväntar sig klarhet, varken hos sig själv eller andra.